havet

Det är som en kuliss som fälls ner när vi kommer närmare. Alldeles tyst, yta att vila ögonen på. Mjukaste blågrå. En träbåt ligger och slumrar på ytan, vaknar inte när hästarna galopperar förbi i strandkanten. Hovarnas mjuka dunsar slukas av de luddiga molnen.

havet

Som mörkblått, grönskimrande siden med krusad yta, ur havet föds bron. Himlen är oviktig. Inne vid stranden skuttar fåglar och hästar.

havet

Havet är dunblått, fågelmjukt, ljust inne vid stranden medan horisonten har blött till ett brett mörkt band. Hästens hovar går genom ytan idag. De får hålla sig inne vid stranden.

havet

Idag är havet grått som en mjuk sten och någon rider över det, mot horisonten. Hästens hovar sjunker ner lite, lite och den går försiktigt. Det regnar, och havet välkomnar dropparna, kysser dem. I horisonten upplöses havet och himlen i vitt ljus.