havet
2009/05/05
Hon välkomnar mig och jag är glad att vara tillbaka. Det finns bara hon, inget annat, inget annat kan vara lika viktigt. Hon är klar, hon är dunkel, hon är evig, hon är föränderlig. Solbelyst idag, en tunn hinna av moln mildrar ljuset. Horisonten milt mörkt blå, längre in mjukt grönblågrå, bär strandgräset som ett smaragdhalsband.
havet
2009/05/05
Fuktig, som uppblött akvarellpapper med rakbladsskarp horisont. Glasfärgat.
havet
2009/05/05
Havet är dunblått, fågelmjukt, ljust inne vid stranden medan horisonten har blött till ett brett mörkt band. Hästens hovar går genom ytan idag. De får hålla sig inne vid stranden.
havet
2009/05/05
Pålitligt bedrägligt, lugn styrka, stilla hastighet. Öppnar sig och fortsätter bortom horisonten.
havet
2009/05/05
Idag är havet grått som en mjuk sten och någon rider över det, mot horisonten. Hästens hovar sjunker ner lite, lite och den går försiktigt. Det regnar, och havet välkomnar dropparna, kysser dem. I horisonten upplöses havet och himlen i vitt ljus.